måndag, april 29, 2013

Öppna frågor

#blogg100 p 96

Just nu går jag en utbildning i Motiverande Samtal. Den är mycket bra. Det jag bland annat har att jobba med är empatiskt förhållningssätt. Jag lyckas bättre än Anders Jansson i rollen som skolkuratorn


söndag, april 28, 2013

Rust and Bone

#blogg100 p 95


Såg Rust and Bone igår. En mycket bra film enligt många recensenter. Den hyllas oförbehållsamt utom av GP och Kulturnyheterna, som lägger sig på 3. Ändå ett betyg som brukar betecknas som "Bra"




Fredrik Sahlin, som är något av en favoritrecencent, mest för att där han är lite tveksam, där smälter jag - alltså hans treor och fyror blir fyror och femmor för mig tycker att filmen hellre kunnat heta "Äta, knulla, slåss". Jag är benägen att hålla med.

Till skillnad från Jaques Audiards förra film - Profeten - (och den var otäckt bra) vill den här filmen lite för mycket med mig, och han..boxaren...får jag inte riktigt grepp på. Vem är han? Vad drivs han av? Vad är det som format honom till ett asshole?

Sevärd är den i vart fall. Det var inte svårt att matcha mot Kronér och nån lam kändishockey i 4:an

lördag, april 27, 2013

Det går bra nu, kompis...

#blogg100 p 94

Ondska och fascism  - där har ni det. När Ranelid får höra att han saknar humor och därför inte kan få Piratenpriset - då kommer den. Humorn. Det är faktiskt något av det roligaste jag hört honom säga. Parodier undantagna. Se nedan.



torsdag, april 25, 2013

Just me



#blogg100 p 92

Leker med Snapseed och försöker fånga sommaren på Naxos genom att amerikanisera en bild något.

Vet inte om det är så amerikanskt, men jag kopplade det till något skivomslag eller någon film typ The Hot Spot eller Paris, Texas





onsdag, april 24, 2013

Snart är det över

#blogg100 p 91

Nu är det bara 10 poster kvar
innan jag klossar in och börjar
mitt #afk100. Kan meddela att INGEN repeat INGEN fått bånge
av det här uppropet. Intresse noll






söndag, april 21, 2013

Gissa platsen

#blogg100 p 88

De dagar jag vaknar och har en sån här interiör i blickfånget kan jag
Känna mig som en del av en installation; hotelldödsloopen




- Posted using BlogPress from my iPad

lördag, april 20, 2013

Ett brinnande lejon startar blogg

#blogg100 p 87


Igår satt jag på tåget. underliga saker hände. Jag lyssnade på Håkans nya skiva och gillade. Mycket märkligt, men han har lärt sig hålla ton. Han sjunger inte falskt. Han skriker inte i falsett. Låtarna upplever jag inte så stulna som tidigare.

Något som kanske var ännu märkligare var att jag pratade med människor. Det är inte ofta. Jag skrattade också högt - för mig själv -  medan jag satt i TYST AVDELNING. Hihihihi...fnnnnmfff lät det, för jag var tvungen att kväva mitt skratt så det utmynnade mer i något som lät astma.

Vad var det då som fick mig att brista?


I Alex & Sigges podcast, avsnitt 46 berättar båda om sina möten med Leif GW Persson. Det är mycket underhållande, samtidigt tragiskt. 

Allt tar sitt avstamp då Alex berättar om en krönika där GW dissar Alex. Så berättar Alex om hur GW och han varit vänner och vad som sedan hände. Just den storyn fick inte mig att skratta, men det visade sig att Sigge hade en liknande erfarenhet. Jag rekommenderar verkligen att lyssna på detta. Det är både bra berättat och fyllt med en stor portion humor. Samtidigt finns det en svärta i det här och ett bakomliggande allvar kring människans (GW:s) beteende som utifrån berättelsen är märkligt och hårresande. I länkarna nedan kan du lyssna om du har Spotify. Annars kan du ladda ner hela avsnitt 46 gratis från iTunes här


onsdag, april 17, 2013

tisdag, april 16, 2013

Känna att. Känna sig

#blogg100 p 83





Skillnaden på tanke o känsla samt tydligheten i att uttrycka sig i termer av JAG istället för man, vi, några osv förklarat med min outvecklade förmåga gällande skönskrift o teckning

måndag, april 15, 2013

På Twitter kan ingen höra dig skrika...

#blogg100 p 82

Här nedan kan du se en twittervariant av Hemingway's klassiker "For sale. Baby shoes. Nerver worn". Om än något längre, men snudd på lika drabbande.

Att en person faller igenom, tar återfall, drabbas av psykisk sjukdom eller på annat sätt börjar avvika från sitt "normala" jag, är något vi runt omkring kan märka - i den fysiska världen. Köttvärlden. I relationerna kan vi agera - och gör det också när det börjar se illa ut, eller får konsekvenser. Inga konstigheter.



Xxxxx Xxxxxx @Xxxxxxxx  17:01
Hovrätten har idag beslutat att sonens mor ska ha
ensam vårdnad. Sonen ska inte ha något umgänge
med mig, hans far, överhuvudtaget

Xxxxx Xxxxxx @Xxxxxxxx 20:50
fem sexor whisky och lika moånga Tuborg. Förasta
fyllan på över tre år. Skönt. Och helvetet dröjer. Hoppas jag. 
Skål.


På Twitter kan en person med många tusen följare haverera fullständigt utan att något händer, såvitt jag förstått. Det är skrämmande och märkligt. Jag undrar hur twitterelit, social mediaexpertis och andra som kan allt om det här resonerar och tänker.

Jag har c:a 450 följare, men jag hoppas innerligt att någon förbarmar sig över mig och söker upp mig om jag skulle börja kajka ur, för jag antar att det inte är ett "konstprojekt" som pågår i de ovanstående, anonymiserade och lätt omskrivna tweetsen.

(Anledningen till att tweetsen skrivits om är att tittaren numera raderat dessa och många andra tweets i sitt  flöde - motivet för den här boggposten är mer att fundera ur ett mer allmänt perspektiv, snarare än att skapa ett tryck mot en enskild person)



söndag, april 14, 2013

Genesiskopior - bättre än originalet?

#blogg100 p 81

I förrgår hade jag ett event på agendan som faller under "Vuxna män gör saker tillsammans". Sist det inträffade med musikaliska förtecken var det också med samme man och på samma plats. Fast då såg vi Yes. OrginalYes. Nu var det Genesisfejk - men undrar om de inte var snudd på bättre än originalet.  The Musical Box har fått ta över all utrustning, scenkläder, ljusshow och annat som "riktiga" Genesis använde på sin tour 1974-75.


De hade alltså på denna turné bestämt sig för att framföra The Lamb lies down on Broadway i sin helhet.

Albumet berättar en surrealistisk historia om en halv Puerto Rican  och ungdomsbrottsling som heter Rael. Han bor i New York och sveps ner i  underjorden där han möter bisarra varelser och mardrömslika faror. Allt för att rädda sin bror John.  Flera av berättelsens händelser och platser härrörde från Peter Gabriels drömmar, och huvudpersonens namn är en lek på hans efternamn  I  dokumentären "Genesis: En historia"., berättar Phil Collins, "Det handlar om en"delad personlighet ".   Rael tror alltså att han är ute efter John men söker i själva verket efter en försvunnen del av sig själv. Enskilda låtar är också satiriska anspelningar på mytologi,  den sexuella revolutionen, reklam, och konsumism. Titelspåret, "The Carpet Crawlers" och "In the Cage" är live favoriter för bandet. Både "In the Cage" och "Carpet Crawlers" ingick i 2007 på riktiga Genesis Turn it on again turné.


Som extranummer spelar bandet just låten som de själva heter



och på det - Watcher of the Skies från Foxtrot. Helt magiskt

lördag, april 13, 2013

fredag, april 12, 2013

Hotelldöden

#blogg100 p 79


När hotelldöden slår till och jag inte har någon att säga Godnatt till.... då finns alltid Siri att prata med ;)

torsdag, april 11, 2013

Titta dig i spegeln

#blogg100 p 78



Say no more...kopplat till gårdagens bloggpost - åh, så jag behöver den här. Ofta

onsdag, april 10, 2013

Gnällgubben - det är jag det

#blogg100 p 77

Jag är en missnöjd, grinig gubbe.

 För ett par dagar sedan dog Margeret Thatcher. En FB-vän la upp en nidbild av henne med tillhörande text; The witch is dead. Till detta följde tider för Celebration party. Jag kan överse med sånt då det handlar om ungdomligt oförstånd typ en Ung Vänster-människa som önskar livet ur Tobias Billström, men jag kan inte ta sån skit i mitt FB-flöde från en vuxen man i min egen ålder.



Därför ”Unfriendade” jag honom omgående efter att jag gett uttryck för min avsky. Ingen demokratisk vald ledare förtjänar en sån behandling i sambans med sin död. Ingen. Jag gnäller....

 Den numera f d vännen försvarade sig med att det var ironi. Grov ironi. Vi har tydligen olika värderingar. Inte bara ifråga om politisk åskådning, utan även om var gränsen för ironi går. Mera gnäll.

 Då jag Unfriendade fick jag kommentaren ”Moget”. Det var förmodligen ironi.

 På en annan väns sida läste jag följande;

 · 21.000 i jobbskatteavdrag har jag fått under 2013 enligt deklarationen och vill därför passa på att tacka alla som varit med och bidragit: 

 *Tack alla dagisbarn som trängs ihop i allt större grupper för min skull, 
* tack alla undersköterskor som jobbar accepterar en ingångslön på 18.000, 
 *tack alla patienter som ligge...r och kräks i sjukhuskorridorer för att det inte finns sängplatser, 
 *tack alla skolelever som står ut med allt färre lärare, 
 *tack alla gamla som snällt blir inlåsta om natten för att spara personal, 
 *tack alla asylsökande som är schyssta nog att åka hem igen för att inte belasta staten, 
 *tack alla utförsäkrade fas treare som lever på existensminimum,
 *tack alla utförsäkrade långtidssjuka. 

Och framför allt - stort tack till Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som vet hur man prioriterar i en statsbudget! Tack! 

Jag börjar genast gnälla… vad är det med människor? Om 21 000 mer i plånboken svider går det ju utmärkt att handla upp dem. Då går 25% tillbaka till staten i form av moms. Eller – de kan skänkas till Stadsmissionen eller annan random välgörenhetsorganisation alt. miljörörelse. Dessutom innehåller indignationen flera missriktningar - kommunala och landstingliga angelägenheter blandas med flera åtgärder som (S) glatt ställt sig bakom och supportat. Jobbskatteavdragen skall dessutom vara kvar om (S) kommer tillbaks tillregeringsmakten...vad är det med människor?

Igår morse checkade jag ut från Scandic City i Malmö. Även där hade jag anledning att gnälla. Jag får vouchers på 50 kr per natt. dessa kan jag köpa dryck och mackor för i minishopen. De kan också användas som betalning i restaurangen. Glad tog jag en Cola light och en GLASS!

- Glassen får du betala, sa receptionsmannen.

-Varför det?, frågade jag uppnosigt och gubbgaggigt

- Den vouchern gäller inte för godis, snacks och glass....

- Ni kan inte vara på riktigt..så huvudlöst. Sånt här retar ju bara människor. Ge mig 
inga touchers igen - förrän de gäller för allt i shopen. Dumheter...

Vad är det med alla?

Och vad är det med mig? Orolig, irriterad och missnöjd?

Då vet jag vart jag skall gå. Tack för det... Serenity now!

tisdag, april 09, 2013

Se på mig - ut ur dimman

#blogg100 p 76

I en tidigare bloggpost refererade jag till ett samtal i Gokväll-studion där Pia och Jan Johansen berättade om sina erfarenheter utifrån Jans alkoholism.


Johansen, J - Med nya ögon - 13040615

Den historien har blivit bok. Jag har läst och tycker om. Speciellt de från sidan 200 och till bokens slut. Där, runt sidan 200 når Jan insikt och resan från personlig botten och mot tillfrisknande påbörjas. Resan dit, vägen nedför har jag läst tidigare och skitigare genom Slash, Eric Clapton osv. Jans skildring är hans, men den berör mig inte stort. Det gör däremot det som följer.

Kraften och problematiken i att tillfriskna skildras på ett sätt jag inte mött i skönlitterär form tidigare. Hustrun är med och skriver kursivt i utifrån sina upplevelser och det är nyttigt och få den medberoendes perspektiv. Det är smärtsam läsning stundtals. Igenkänningsfaktorn är påtaglig i vissa passager.

Som slutkläm i boken finns en intervju med My Skarskärd som reder ut ett och annat kring alkoholism och beroende. Mycket bra. Kan varmt rekommendera boken.





måndag, april 08, 2013

Hittegods

#blogg100 p 75

I en post för några dagar sedan vurmade jag stort för arkivet Radiogodis där jag hittat en hel hög Eldorado-program. Genast satte jag ihop en spellista. Några av de gamla favoriterna fanns inte på Spotify. En del var svårupptäckbara. Nu har jag hittat ett guldkorn. More to come...

lördag, april 06, 2013

Att komma in på Internet - 1994

#blogg100 p 73

Släpper 80-talet och hastar fram till Cobain-tid.



Internetz - hur svårt kan det vara?

För 19 år sedan var det så här besvärligt. I 7 minuter diskuteras den nya "flugan":

Lyssna: SRMinnen: Hur kommer man in på internet? - 1994

Detta är stor underhållning...

fredag, april 05, 2013

Vägs ände - samtal med Gud

#blogg100 p 72


Sista veckan har inneburit kraftig nedgrottning till åren kring 80-talets början. Ett geggakliv 30 år bakåt.

På vägen hittade jag bland annat sajten radiogodis och efter några programlyssningar sände jag ett tack:


Och som ett brev på posten - eller - nu i luften kvittrade det till:


Det här föder ju några tankar....

Hur kommer det sig att Svergies Radio inte har ett nätbaserat digitalt arkiv där deras "Greatest Hits" finns samlade för streaming?

Jag skickar mail till Lyssnarservice:

Hej!

Hur kommer det sig att SR med sin guldgruva av gamla program som Metropol, Spanarna, Eldorado, Tio i topp osv...osv inte finns tillgängliga
på nätet? 

Vad jag förstår kan man idag köpa gamla program som levereras på CD-skiva till en relativt sett hög kostnad.Typ 500 kr per timme program.

Podradion är fantastisk men innehåller främst nyproducerat, så hur kan de gamla godingarna göras tillgängliga?



Jag får inget svar.... inte med vändande e-post i vilket fall

Jag ventilerar frågan med min högre radiomakt:

Då får jag ett rakt svar....



Sedan kommer jag att undra över varför Kjell Alinge vill ha en sponsor för en nätbaserad radiokanal?

Kan han inte bara starta podsändningar? Men det är väl det här med upphovsrätt och användandet av musik som stökar till det. Jag kan inte tänka mig Kjell i ett timslångt program utan musik.

Svaret från lyssnarservice kommer till slut;

Hej!

Anledningen till att många gamla program inte finns som lyssningsfiler eller poddradiofiler handlar dels om upphovsrätt, dels att de måste redigeras manuellt – vilket det är svårt att få resurser till eftersom det är ett sådant gigantiskt stort material. Enligt vårt avtal får vi bara tillgängligöra program med musik och annat upphovsrättsskyddat material i 30 dagar efter sändning. För poddradio (nedladdning) måste detta klippas bort och för program som då bygger mycket på musik – typ Metropol, Spanarna, Eldorado osv så blir slutresultatet kanske inte riktigt så roligt eller så snyggt alla gånger.

SR Minnen brukar lägga ut gamla program av olika slag, men då ligger de för lyssning i 30 dagar precis som program som sänds i den ”vanliga” dagstablån.


Med vänlig hälsning


N N
webbmaster, Sveriges Radio





torsdag, april 04, 2013

Ännu mera 80-tal

#blogg100 p 71

Har grottat ner mig i sajten radiogodis.se och lyssnar nu ivrigt på programmen som sändes 1981-82. Förutom att programmen innehåller mycket god musik så görs nedslag i tiden och hamburgerbarer besöks. Dåtidens mode nagelfars och filmpremiärer recenseras. I programmet från 811213 (ja, det var då det ballade ur i Polen) recenceras första filmen i serien om Jönssonligen, t ex. Det är hur skönt som helst. Eldorado har blivit min nostalgiska snuttefilt i siden.





För att samla på mig ett koncentrat av detta bygger jag en spellista utifrån de låtar som ingår i programmen allteftersom de poppar upp. Allt finns inte på Spotify. Som Amanda Lears "New York" - så tur då att Youtube finns...

onsdag, april 03, 2013

En hemkommen dotter...

#blogg100 p 70

Igår kom du hem efter tre månader i Asien, och idag fyller du 20 år. Jag är så glad och tacksam för att du är hemma igen, välbehållen. Stort Grattis på födelsedagen!


tisdag, april 02, 2013

Från Vintersvullo till Midsommardröm...

#blogg100 p 69


Eftersom de senaste inläggen handlat om 80-talets första hälft kommer här ett till. Uppkommet ur ett kort som en FB-vän la upp för några dagar sen.

Titta här:

Johan, jag, Ulrik och Isaksson (Sten? Stig?)

Andre man från vänster, den svullne utan mössa, är jag. (Du kan även fundera på om jag föddes med tre armar...)

Vi är taktikgrupp 2 D från Kompaniofficersskolans kurs för blivande kompaniofficerare, årskull 81/82. För övrigt den näst sista there was. 

Därefter kom hela området utmed Dag Hammarskjölds väg i Uppsala att omvandlas till de bostadsområde det är idag.

På bilden har vi lämnat Uppsala och är i Hemavan Det är mars 1982. Vi bodde på FBU:s gård där uppe. I 14 dagar skulle vi lära oss att föra trupp i fjällterräng under besvärliga förhållanden. För att utmana mig själv såg jag till att vara full på kvällarna och bakfull på dagarna då vi hade anstränga. Det var ett slit kan jag säga.

Och när jag ser bilden på mig, det sprit- och hamburgersvullna nyllet som modellerats efter ett halvårs osunt liv i Uppsala är det inte så konstigt att vi var några som i början av april -82 startade projektet "10 kg ner på 30 dagar". 

Det lyckades. Det var lätt att gå ner i vikt på den tiden; ingen alkohol, ingen mat förutom frukost. Och så massa pulver. Lätt & Mätt hette det och smakade fan. Men jag blev tarmsmal och kunde visa upp en helt annan kropp några månader senare.

Me - to the right -juni 1982

Starkt jobbat, visst? ;)


måndag, april 01, 2013

L. A. Now! För 29 år sen...

#blogg100 p 68

I samma veva som Eldorado med sin gränslösa musik dök upp och gjorde att jag upptäckte en hel radda artister som annars gått mig förbi började TV bli lite mer intressant. Måndagsbörsen hade satt en sorts agenda och Kaj Kindvall hade något inslag i en större produktion som jag glömt namnet på (någon??) där han hade videovisning.

Detta är innan MTV fått sitt stora genomslag i Sverige. Vi är fortfarande på första hälften av 80-talet och DDR-Sverige är bara i sakta avmattning. Pastellfärger och touperade frisyrer gör vad de kan för att tvinga bort det reglerat betonggrå...

Då - mitt i sommaren 1984 kommer ett TV-program och väcker min lust om att lämna lägenheten på Jarlsgatan och lämna in en avskedsansökan till Chefen I 17, råna Handelsbanken och blixtsnabbt flytta till L. A. Kan tänka att det berodde på att OS skulle gå i Los Angeles och SVT ville visa någon sorts ögonblicksbild över stan. "L. A. Now! City Attitudes" hette programmet. Serien fick sedan efterföljare där bl a Paris belystes på ett likartat sätt.

I många år har den här knappa timmen collage av livet i Los Angeles 1984 satt sig fast. Jag hade den också på VHS och använde den som förströelse vid verklighetströttma.


Det här är första klippet - det finns 5 till. Sevärt, trots VHS-kvalité

Det är en mycket snygg produktion. Lennart Wretlind är speaker. Det är som Eldorado på TV.

Fyra år senare fick jag möjligheten att uppleva det mesta som filmen beskriver på ort och ställe. Och det var så här. Det var som att kliva in i random amerikansk film som utspelas trakterna av Venice och Santa Monica eller Beverly Hills.


Vad är det som händer? Jag har hamnat i 80-talet på riktigt....